I morse när jag drunknade i skam och lycka

För två veckor sedan försvann min plånbok. Den innehöll allt från pengar, till legg, till passerkort, till bibliotekskort på Stockholms bibliotek, till busskort.
Jag har varit lite slö och levt på mycket lite pengar, samtidigt som jag lånat ganska friskt av andra utarmade fattiglappar.

I morse åkte jag spårvagn. Icke observant som jag är såg jag inte när kontrollanten steg på. Icke observant som jag är så var det inte heller den första gången, bara några dagar tidigare satte jag in 1200:- kronor på Västtrafiks konto. I princip kände jag i detta ögonblick att livet var slut.

Jag började "leta" i min ryggsäck efter ett busskort jag låtsades fanns. Jag letade och letade samtidigt som jag försökte dölja hur röd jag var i ansiktet och hur mycket mina händer darrade.
Efter ett letande som kändes som en evighet hittade jag "min stulna plånbok". En sådan fruktansvärd skam sköljde över mig att jag nästan började gråta på fläcken. Så jag gav kontrollanten kortet som jag trodde hade gått ut för en vecka sen. Och det funkade tydligen för sen gick den och jag gick av.

Även fast jag känner mig som världens mest oansvariga och slarviga människa är jag ändå lite nöjd.

Fitness 24seven

Inatt när jag gick hem och filosoferade över livet, kärleken och oändligheten (ni vet som man alltid gör halv två efter en lyckad after school) lyssnandes till MEN så gick jag förbi min granne "fitness 24seven". Såklart hat jag alltid ansett konceptet vara en bluff. Inte kan väl en människa med någon så när självrespekt gå och träna under de mer onormativa träningstimmarna på dygnet? Alltså typ 16-20 tänker jag mig då.

Men ack så fel en stackars krake som jag kan ha. Halv två, en fredag så stod där alltså tre personer och pumpade röven av sig.

Vilka är då dessa personer?
Jag tänker mig det här senariot:

- Jobbar heltid. Kanske går av passet runt åtta tiden.
- Har jobb som kankse, bartender.
- Har en självbild där matcho-kulturen överskrider allt och den muskulösa välsvarvade kroppen ses som den ultimata statussymbolen.
- Har helt enkelt inga andra intressen än att forma sin kropp till en hård klump.

Spontant känner jag att detta liv inte är något för just mig. Jag har också svårt att acceptera att andra människor väljer att leva på detta sätt.
Om detta grundar sig i min ilska mot fysiskt arbete eller om det bara är män vet jag inte.
Det tål att tänkas på.

Kul att blogga. Godnatt!