Jag ska nischa den här bloggen lite mer, det ska bli en deppblogg

Kändiskåthet

Idag när jag gick till Matpressen så mötte jag Telia-Pojken. Jag blev såklart väldigt glad men samtidigt inte så överraskad, eftersom han bor och går i skola precis bredvid (vi ses alltså ofta). Den lilla brat-telia-pojken rökte och gick hand i hand med en liten späd högstadieflicka.



Även fast man som Stockholmare ser mer eller mindre "kända" människor dagligen så blir jag alltid alldeles pirrig och fnissig. Det är löjligt. Alla andra i min närhet verkar helt ointresserade, i flera av fallen känner de inte ens igen personen som jag anser vara känd. Då kanske man inte egentligen är känd. Kanske någon tycker jag är känd. Jag har ju figurerat ganska mycket i media. Till exempel aftonbladet, expressen, metro, mitt i söderort och nån sosseblaska 1991.

Anna Tipsar #5

Jag vill tipsa om en riktig gammal goding. Musikvideon till Hive Mind med Dinosaurs are still alive som vi gjorde för 2 månader sen. Jag känner att den har fått alldeles för lite uppmärksamhet på senaste tiden.

Dinosaurs Are Still Alive - Hive Mind from Sippin Productions on Vimeo.

I filmen kan man se bland annat: Ungdomar som umgås och dricker, jag som dansar och hackar gurka, en ung man som är kusligt lik Per Oscarsson, Diablo II, två fasligt söta och blonda pojkar och mycket mycket mer! Enjoy

Lägenhetsspelningen: Karantän

Som jag talade om tidigare så hade Sippin Productions en lägenhetsspelning i Lördags. Först ut var Karantän, superfresh noise.

Karantän live in the livvingroom from Sippin Productions on Vimeo.

Den här filmen nästan 35 timmar att göra för mig och Lucas. Teknikproblem <3

Det är säkert att det blir Säkert!

Som på ett bananskal halkade jag in på Debaser ikväll och fick en gratis biljett till Säkerts sedan länge utsålda spelning (och en gratis öl).
Jag hade förväntat mig tårar i floder. Det finns ingen skiva jag lipat så mycket till som "Säkert" som kom när jag gick i nian. Shit alltså. Och så fort jag känner mig lite nere så är det alltid någon av Annika Norlins sånger som jag lite vemodigt nynnar på.

Men vad hände då? Nej ingenting. Jag var bara fett glad och dansant. Självklart skrynklades ansiktet ihop och ögonen vättes när hon spelade "Någon gång måste du bli själv", men annars så hände det så mycket mer.

Jag kanske börjar bli vuxen. Att fälla tårar över pojkar jag aldrig kan få kanske tillhör en svunnen tid... Bra i så fall.

Igår var jag på lägenhetsspelning i Tyresö. Lineuppen bestod av följande: Bristlemouth, Karantän och förihelvete jag!!! Jag var asbra. Jag hade en unplugged spelning med levande ljus under earth our. Jag är fortfarande i extas.

Ljud och bild från detta magiska event kommer självklart inom kort.

Deppigt värre

Den senaste tiden har jag sett människor som tigger om pengar varje dag i tunnelbanan. Jag överdriver inte, varje dag, jag har haft koll. Det kan betyda två saker:

1. Jag har blivit mer observant
2. Det har ökat

Jag lägger min röst på 2. Lägger man ihop det ena och det andra, läser lite Marx och deppar lite så är ju skälen uppenbara.

Jag tänkte inte göra något långt politiskt inlägg nu, det är jag inte i form för. Men jag tycker alla kan ägna några minuter till att tänka på samhällets förfall. På Marx. Och så kanske lite förtryck i allmänhet.
Jag tycker i alla fall att det är läskigt när man tänker på vart det här landet verkar vara på väg.


Nu vill jag gå över till något helt annat

Jag har i hela mitt liv haft svårt att sova på natten, å jag gjorde en lite postironisk konstfilm om det. Håll till godo.

Anna Tipsar #4 Menskopp

Medan jag ligger här i min säng, snoret rinner, huvudet dunkar och febern gör så jag yrar fram både det ena och det andra, vill jag passa på att tipsa om en sak alla vet om men ingen köper.

MENSKOPPEN!
Damer, herrar, ungar och hundar! Lita på mig när jag säger att livet blir en fröjd med denna silikonkopp. Låt mig bjuda lite på mig själv och ge er exempel på riktigt tokroliga små händelser och goda skratt som menskoppen givit mig. g

1. När jag kokade den efter en veckas användning, la mig ner i soffan för att slösurfa lite men slutade med att se tre avsnitt utav Six feet under istället för att stänga av plattan.

2. När jag sedan köpte en ny och Helle och jag invigde den genom att skåla i gin med den.

3. När jag tömde den på Jacob och Adams vita badrumsmatta.

Man kan tillexempel köpa här, här och här

Vit Päls

Nu kommer Leo tycka att jag är hipster-indie-tönt men jag får ta det. Igår var jag och såg Calle från Vit Päls när han sjöng på baren Noel's.
Det var väldigt mysigt och roligt, dock körde han för lite låtar. Jag önskade så klart min favorit Hemsläp Blues som jag talat om innan, men den ville han inte spela, han hade glömt bort texten men medgav att den faktiskt var väldigt bra.

Innan spelningen fick jag och Jacob även en otroligt exklusiv intervju med Calle som vi tänker använda i nästa nummer av Jacke B - Ett livsstilsfanzine. Nu ska vi bara gå igenom en halvtimmes bandat material och plocka ut de godaste bitarna.

Innan spelningen kom igång värmde Calle upp publiken med lite Passa Guran, jag filmade lite.

Anna Tipsar #3

Se kortfilmen Nudisten av My Sandström

(senare idag ska jag lägga upp lite film från Vit Päls spelningen jag var på igår, jävlar vad bra det kommer att bli)

Anna Tränar gitarr

Jag sitter och tränar gitarr. Jag filmade när jag framför första versen av
Ballad vid minnet av en kamrat med Dan Berglund

Det som är bra med det här klippet:
Jag bjuder på mig själv
Jag har en vacker ton
Jag sitter i ett konstnärligt motljus

Det som är dåligt med det här klippet:
Gitarren är ostämd
Jag glömmer texten
Jag spelar fel
Av nån anledning blev det sjukt osynkat

I mitt nästa liv köper jag en Iphone

Idag har jag lagt in mobilbilder på dator (och många andra hushållssysslor tex. städa, diska, ack så som den skurkärring jag är)
När man lägger in mobilbilder på datorn så slås man av två saker:

1. Det är mycket sämre kvalié än vad man trodde. (Man är inte längre stolt över att ha en mobil a lá 40 år)
2. Jag har ingen som helst skamm i kroppen verkar det som.

Det jag har kommit fram till att jag smygfotar väldigt mycket människor, och sen glömmer jag bort det. Här är några av mina favoriter:

Här ser vi än typisk knegare. Det tyckte jag var kul, född och uppväxt i en medelklassfamilj, som jag är.

Här kan vi skåda en, kanske 65-70 år gammal farbror som i sin ensamhet bygger med klossar i barnrummet på tekniska museet. (Obs. att han verkade vara där ensam). Måste också tillägga att även jag var ensam på museet denna eftermiddag. Men jag hade plankat in.

Ha! Där lurade jag er allt! Det är ingen riktig människa som gått av som ni trodde, det är en benprotes.

Monogami

Gör livet levande - Ha en affär
Det klatchiga sloganen kan ju ingen ha missat på alla reklamskyltar (och de som varit totalt isolerade, fredagens Metro). Den tillhör så klart den, tänkte jag kritikerrosade? NEJ! Jag menar så klart dejting-sighten hela Sverige RASAT över, Victoria Milan. Först spontant tänkte jag:

Meh, shit, najs, nu börjar äntligen hetero-mono-självförintelse-förhållanden att suddas ut och folk börjar släppa loss lite. Sen insåg jag att jag inte alls var en sån sida, utan en sida där man i smyg ska träffa nån, ligga och sen gå tillbaka till sin fru igen. (för det är mest män som är medlemmar).

När man läser (i typ metro) varför folk är med svarar de: "Jag vill vara lite polly, en person räcker inte för mig."



O ja bah: Men hallå!? Är inte det här ett till bevis på att monogami inte är naturligt?
Dom bah: Öh jo, men vi vill inte förlora våran heterosexuella-mono-makt över våra kvinnor.

Ligga med flera ska vara något endast tillåtet för män, och eventuellt användas som utpressningsmetod så att deras frugor ska hålla sig i topptrim så länge som möjligt. Att alla ska göra det, på alla parters villkor, att alla parter kan må bra av det, nej det ska vara socialt accepterat.

Nu vill Adam ha tillbaka sin dator, antingen skriver jag klart det här sen, eller så får ni se det som slut. Jag fick fram det jag ville. Kramiz

Anna Tipsar #2

Tips 1.

Hitta fler artister som S.M.I.S.K på Myspace Music

Lyssnar på det här fan.
Och kolla på den här samtidigt gärna:




Tips 2.

Ulver - Bergtatt Ind I Fjeldkamrene

Samtidigt som:

Rave

Första gången jag såg Fucking Åmål var jag nog sju eller åtta. Då hade jag inte den blekaste om vad revj var för nått, men eftersom Elin tyckte det var hett så måste det ju vara coolt. Den var väl också du runt -98 som hela grejen i princip dog.

Men den senaste månaden har det slumpat sig så att jag varit på två stycken rave. Det första var en blandning mellan ett utflippat rave och en konstinstallation. Skaparna hette Mom and Jerry och kom från Norge.

Det var väldigt färgglatt, färgkladd på alla väggar. Budskapet var: ta droger, ha analsex, du är meningslös, livet är meningslöst, ta mer droger, dö hög och snart.
Det var asfreakish. Man kom in i en sinnesstämning som var en blandning mellan total-fest-pepp och en monoton tomhet. Man tänkte: Ja, jag borde ta dödsknark, jag borde nog expandera mitt anus lite mer.
Publiken på detta event var typiska hippa fashion stockholmare iklädda svart.


Igår var jag på ett till rave. I en lagerlokal i närbelägen söderförort (skogskyrkogården) hade några nostalgiska 35 åringar anordnat ett partaj som hette "AGE OF LOVE 5 - A TRIBUTE TO RAVE". Jag tänkte, ja lökigare kan det nog inte bli. Vid ettsnåret anlände jag och mitt sällskap alltså dit, jag med förväntningar om droger och sex i röven. Det var inte alls det som väntade.

Det var svarta draperier på alla väggar, visst de hade coola dyra lasrar. Men det var för clean, för lyxigt och total avsaknad av dekadens. Och publiken?! Men risk för att låta som en otrevlig stockholmare (tyvärr är jag det) så måste jag säga: det var som att ha kommit ut på landet. 85% av besökarna var rakade män som såg ut att ha gått fordon i typ Norrköping. Jag vet inte hur många hundra det var i lokalen men inte ens ett uns av glädje eller kärlek befann sig i lokalen. Jag blev attackerad av en kort men kraftig man som ville skalla mig och så höll det på. Redan vid tre kände vi att vi gjort vårt för kvällen och gittade.

Detta är alltså mina erfarenheter av detta fenomen. Jag hade önskat att jag fått uppleva tiden när man stod i en gymnastiklokal iklädd champion-tröja och avklippta adidasbyxor.



Men slutsatsen blir ändock denna:
Jag är en hemmakille. Jag gillar att se på film, sitta och lyssna på musik, konversera och diskutera, rita, sjunga och visst, gärna alltsammans under alkoholens påverkan. Men att gå ut på lokal, behöva socialisera sig med främlingar (som i 9/10 av fallen suger) och eventuellt råka i kläm, det kan jag för det mesta vara utan.

Anna Tipsar #1

Den danska aktrisen, skräddaren och allkonstnären Emma Tønnes har på sin mycket omtyckta tmblr lagt upp en serie där jag och mitt hem flertalet gånger faktiskt figurerar. Jag känner mig mycket stolt och rörd faktiskt.


(håll koll på denna blogg för att få veta fortsättningen)



PS! (jag älskar att skriva ps,) Alla ni läsare jag har som inte bor i Stockholm, utan bl.a. Indonesien, Norge, Tyskland och Frankrike, och några obskyra svenska orter jag inte vet var de ligger (typ Lund). Till ER vill jag säga: HELVETE VAD DET SNÖAR HÄR! DS!

Lyssnade på "ballad vid minnet av en kamrat", nej, inte med Danne B, utan med punkdravlarna Mögel. Den är förfärlig. Jag fick ont i huvudet. Jag är i full färd med att lära mig den på gitarr (alltså Dan Berglunds version).

Ja, jag vet att jag snart är 20. Och att jag är den enda jag vet om som inte kan spela något instrument, till och med Helle kan spela flöjt. Jag har alltid skyllt på att jag är för cool för att spela musik, fast jag egentligen inte velat erkänna att jag hatar att vara dålig på saker. Men nu lever jag i eufori och självförtroende av högsta graden, så jag kör.



(bilden är kanske inte fullt så obefogad som man först tror)



Nu måste jag lyssna på "Hemsläp Blues" med Vit Päls för 4509 gången ikväll för att komma i stämning igen.


Jag är inte kär inte kär igen, men jag är glad igen. Sen den där kvällen, jag följde med dig hem.

Jag rekommenderar alla att ladda ner den genast!

Ett nytt nummer finns!

Nummer två av den eminenta vardags och livsstilsblaskan
Jacke B - Ett livsstilsfanzine
har äntligen kommit!

Jag vet att ni har väntat länge. Jag vet att ni har gråtit. Plinga iväg en kommentar om ni är köpsugna, endast 10:- och än så länge finns den bara i 10 ex. Vi har planerat att det lär sälja som smör.



Texter, Serier och teckningar av
Jacob Dixelius
Anna Holmdahl
Helle Lindskog

Man kan även köpa nummer 1 fortfarande, medverkande:
Jacob Dixelius
Anna Holmdahl
Maria Toll
Tora Kirchmeier

Kobra

Första avsnittet på nya säsongen är äntligen här, som jag har suktat.

Det är något med Kobra som alltid gör mig var innombords. Är det Kristofer? Eller är det för att det är en liten rest av det SVT brukade vara. Innan Hemliga Prinsar och Dansbanan i Täfteå. Public Service. Skattepengar som går åt väntervridna program i 2an och kultur som inte är "veckans föreställning" eller symfoniorkester.

Kultur som inte bara riktar sig till borgare eller gör ens hjärna helt mosig.

Håhåjaja...

Jag slutar aldrig leverera

(förlåt för att jag börjat rita som Nanna Johansson)

(ni behöver inte bli oroliga, den är inte självbiografisk)

Jag skulle vilja slå ett slag för Thomas Gyllings hemsida gylling.tv. Kommer ni ihåg honom? Programledaren för Mosquito som jag (mellan 7 och 10 år) aldrig lyckades fatta poängen av.

När man först går in så skrattar man, det ser ut som en typisk "när-internet-var-nytt"-design. Och man tänker: Ja den här har han lagt ner för länge sen. Men så läser man vidare och inser att den är aktiv. Han skriver bl.a.

Men varför ser då svenska TV program ofta så traditionella ut. Det vill jag och många med mig ändra på inför de utmaningar som svensk television och media står inför år 2010 / 2011. Att producera television under höst och vinter för att på vår och sommar spela DJ på klubbar och festivaler är det bästa som finns i min värld . Det förutsätter också att jag står på tårna och försöker ha koll på b la Animation, 3D, kortfilm, reklam, dataspel, virals, klubbmusik m.m.

Han vill alltså visa framfötterna. Och då har han lagt upp ett väldigt omfattande bildarkiv där man kan få ta del av hans senaste och coolaste bilder inom animation och 3D.

Vågar man?

Nästa nummer av Galago blir ett till Krossa Högern-nummer, deadline 15 april.
Vågar man vara så högfärdig att man nu börjar krafsa ihop en teckning och skickar in den?

Hade jag varit en man hade jag gjort det direkt, utan tvekan. Poff bah

Haga video

Shit kom på en till grej! (det är viktigt att man levererar)
Idag var det en av mina 85+ vänner som berättade för mig om sina bekymmer, till exempel att han blivit för trött för att besöka Haga Video. Eftersom jag såklart blev jättenyfiken och asintresserad så googlade jag detta gay-porr-palats direkt när jag kom hem. Och blev jag besviken? NEJ FÖR BÖVELEN!

De har öppen hela natten, har ett mysigt fik, blackroom, gloryhole och myshörna! Samt erotisk atmosfär! Lyssna tillexempel på en av deras regler:

I lekrummet har vi något som kallas för Röda Bandet. Detta kan användas för att avgränsa ett område där två eller flera personer vill leka utan i begränsat umgänge. Har ett område avgränsats, får bandet inte passeras utan inbjudan. En avgränsning får inte inte ta orimligt stor plats eller vara längre än en halvtimme. Det är vanligt att ha åskådare utanför det röda bandet och detta skall tillåtas. Vill ni vara helt privata, åk hem.

Ja ibland blir man så glad att det tåras i ögonen.

En bra sak med framtiden.

Först vill jag säga att jag är eld och lågor. Sen jag igår morse har jag haft 119 sid visningar. Jag visste inte ens det fanns så många tragiska människor. Jag har till och med 2 stycken från Norge. Är inte det helt fantastiskt? Jag borde börja skriva norrmans-vitsar om de fortsätter läsa.

Nu till saken. Idag när jag hängde med mina 85+ kompisar på jobbet talade de alla väldigt mycket om det som händer i Japan. Det var till och med en herre som var i tårar för att han var så orolig för alla japaner och allt elände som sker just nu på andra sidan jorden, han tyckte det var det värsta som hänt under hela hans livstid. (Jag typ, men andra världskriget då?, eurocentrisk som jag tyvärr är). Efter som att jag är så lyckligt lottad att jag helt saknar empati för folk som inte gett mig tex. pengar och andra tjänster så har jag ifred kunnat tänka "outside the box". Lyssna på den här fantastiska spaningen:

Nu när alla kärnreaktorer smäller, likt 50 stycken Tjernobyl kommer allt folk antagligen braka ihop, alt. dö, alt. inte kunna äta mer svamp. MEN! De kommer resa sig igen. Inte som människor. Men som ZOMBIES!
Dagen vi alla har förberett oss inför sen vi var 13 och såg vår första skräckfilm är äntligen här. Det kommer snart att slå in!

Jag vill inte verka grinig eller så, men vad i helvete?

Sedan Charlotte (Nilsson) Perelli vann Eurovishion Songcontest 1999 i Israel har jag varit mer eller mindre fast i Melodifestivalen fenomenet. En gång om året så har jag lagt punken åt sidan för att dregla över popdängor och raffiga glitterkläder. MEN! För sex veckor sedan när Melodifestivalen drog igång för femtioförsta gången stod jag mitt i en livskris. Jag sket i det helt enkelt.

Sen dess har jag aktivt arbetat för att inte höra en enda låt, inte läsa en enda artikel, inte se ett enda youtubeklipp. Det har gått väldigt bra. Enda problemet har varit på jobbet när jag behövt ljuga för tanterna när de frågar "vilken bit jag håller på" (för att vi ska kunna ha ett samtal de kan identifiera sig med överhuvudtaget).

Men så idag. När allt jippo är över, och jag trotts allt fått reda på vem som vann, tyckte jag att jag kunde unna mig att ligga och mystitta på vinnarbidraget såhär en söndags förmiddag. Alltså Eric Saade, med låten "Popular"

Refrängen går:

I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
My body wants you girl
My body wants you girl
I'll get you when I'm popular

Det här är till och med mer efterblivet än hans förra låt, Manboy, som alla Sveriges dagisbarn fortfarande verkar ha en total hang up på.
Jag sitter för mig själv och blir upprörd och tänker medelålders tankar i stil med:
"Vad skickar det här för signaler till barnen?" eller "Vart är världen egentligen påväg?"

Men, jag måste erkänna, Eric Saade är faktiskt ganska cute, på ett fruktansvärt sötsliskigt och barnsligt sätt, fick jag chansen skulle jag kanske inte banga.

Nu är det fest

Hej. Det här är min blogg. Det är fest.

Jag skulle vilja behandla begreppet fest. När slutar det vanliga fylle-umgänget och när börjar festen egentligen? Många menar att det krävs dans för att festen ska vara igång. Det är alltid festligt med dans, men om man aldrig dansar, tex om man sitter i rullstol, har man då aldrig festat? Att sitta i en bastu och vara jättefull, det är ju att vara på bastufest, och vi alla har ju varit med på en riktigt ordentlig, hederlig pissoarfest. Och för dessa krävs ingen dans.

Så vad är då fest?

Jag anser att festen börjar där trevligheten tar slut. En fest kan inte bara vara ett trevligt fyllesamtal runt ett bord, nej det måste som man säger, "kuka ur" i viss mån.
Något extraordinärt måste inträffa. Någon utöver det vanliga. Något "festligt". En fest kan till exempel sluta såhär: