Homofobi och pudlar

Nu har mitt människoförakt börjat blomstra igen. Big time. Och att nykter åka tunnelbana vid tolvtiden är väldigt tacksamt om man vill hata lite. Mittemot mig satt två pudel/hård/ful/äckel-rockare som var påtagligt berusade. Det berättade de också för varann hela tiden. Alltså att de var berusade. De gick igenom många intressanta ämnen och på det stora hela förstod jag ungefär att de varit och förfestat var för sig, var på väg till grundbulten men någonstans på vägen insett att de ville ligga med varann istället. Sen sjöng de Mimikry, som om allt inte var tillräckligt jobbigt innan.

Men. Den intressantaste utläggningen var den om vad ordet homofob innebar. Jag har alltid trott att det betytt ungefär "en omotiverad rädsla/hat/ogillande av en person enbart för dess homosexualitet". Jag har länge varit lurad. Nu har jag trätt in i de upplystas ljus.
Egentligen betyder det:
En kille som beter sig som en "bög" fast är hetero.

Jag fick cancersvulster i öronen bara av att lyssna på människorna. Varför kan alla inte bara vara smarta och intressanta? Jag vet inte.

Nu blir det Misfits hela natten, imorgon ska jag börja mitt nya projekt:
Göra om hårdrock- och metal-låtar till svenska popballader.

Gonatt

20

De senaste dagarna har mycket av min tankeförmåga gått åt till att tänka på att jag är 20 år. Det har liksom tagit över lite av de vanliga tankarna (men som fortfarande finns kvar såklart) så som:
"När har jag nästa rast?", "När kan jag äta nästa gång, och vad?", "Vad ska jag göra när jag kommer hem?", "Vad skulle jag säga till den och den personen om vi helt random stötte på varann just nu?", "Vad skulle jag säga på den eller den personens begravning om den helt knall och fall dog just idag?".

Istället för att tänka dessa otroligt givande och filosofiska sakerna så har jag alltså tänkt på min ålder. Alltså 20. Jag har aldrig tidigare reflekterat över min ålder.

När jag nu är 20 lämnar jag nu alltså socialgruppen "tonåring" och blir på pappret "vuxen". Denna kommer jag att tillhöra tills jag blir typ 65. Då tillhör man ioförsig fortfarande gruppen "vuxen", men man är även "Pensionär/gammal".

Jag måste alltså kunna umgås och socialisera mig men människor som är mellan 20 och 64 år gamla. Det känns väldigt jobbigt. Vad säger man till vuxna människor? Vad pratar man om? Hur går snacket?

Jag har inbillat mig att människor tycker att 20 är ett magiskt tal. Jag har mött mycket skratt och flin när min ålder fortfarande började på 1. Jag inbillar mig att så icke är fallet längre. De som är äldre än mig är fortfarande lika mycket äldre. Men det känns som att skäggiga 25+ män inte kommer skratta lika högt. Eller vafan vet jag vad som rör sig i sådana människors huvuden.

Nästa fråga är, när blir man egentligen kvinna? Jag hoppas att jag aldrig blir det. För det vore extremt obehagligt.

Systembolaget

I Lördags fyllde jag 20. Då gick jag till affären man annars inte får vara i. Det var både roligt och lite spännande. Jag handlade ganska mycket olika saker. Funderar på att gå dit imorgon också bara för att kika lite. På det stora hela var det en ganska angenäm upplevelse faktiskt.

Uri Geller

Idag läste jag City. Hela City. Det var väldigt torftigt och fattigt på information i City. Det tog kanske en kvart om man inte tittade så noga på annonserna. Jag tror aldrig jag läst City förut. I City stod det dock en intressant notis om Uri Geller.

I stora drag så handlar det om en galning som polisanmälde Uri Geller och anklagade denne för att ha stulit en hundralapp genom TV-rutan. Sånt här fullständigt nonsens finner jag alltid lika roande. Funderar på att göra något liknande själv.

För övrigt så är Uri Geller nära vän med Arne, som är Toras (hennes konstblogg) släkting. Han är också magiskt och har trollat med något kopparmynt i ett flygplan eller hur det var.

Nu är det Påskhelg. Det ska jag fira med att vara extra god och kristen.

Google

Senaste dagarna har folk inte googlat så mycket verkar det som, eller i alla fall googlat och kommit in på mig. Men här är en som jag gillade:

Kan personen som googlade det här snälla höra av sig och berätta bakgrundshistorien till detta? Jag föreställer mig att det är något jättemysigt i stil med:

"Hmm... undra vad anna o leo o adam gör ikväll... De kanske ska gå på någon rolig fest eller kanske åka skateboard. Undra om de rider på små hästar. Bäst att kolla google, google vet allt! Jag kanske hittar dem på google-earth!"

Vår, fresh

Jag har lagt till mig en obehaglig vana senaste veckan att köpa medtagbara, helt okej dyra, kaffemuggar av papp mellan mina kunder på jobbet. Sen går jag och sippar av dessa iklädd lite för hela och rena kläder samt en vit jävla tygkasse hängande på armen. För att inte glömma den fåniga välkammade frisyren och de moderiktiga solglasögonen.

Kort sagt. Jag har blivit ett riktigt vårfräscht hipster-kap.
Om någon känner någon som är villig att gå på en dejt till mig, skriv gärna namn och nummer i kommentarfältet.

Sälj din själ. Billigast vinner.

Först går man i skolan 9 år för att komma in på gymnasiet.
Sen går man i gymnasiet 3 år för att komma in på universitetet.
Sen går man universitet 3-4 år för att skaffa ett högavlönat jobb. Eller så skaffar man ett lågavlönat jobb.
Sen jobbar man i 40 år.
Sen orkar man inget mer.

Jag har ungefär 5 timmar/dygn att disponera till vad jag vill. Där räknas inte äta osv. 5 timmar av 24.

Jag vet inte vad jag vill komma. Men det känns inge bra.

För att pigga upp stämningen ska jag lägga upp den bästa bild jag någonsin har tagit.

Hårda grymma värld

Tunnelbaneupplevelse 1: Nyss när jag kom hem (00.35) så stod det inte en, inte två, utan TRE (3) stycken ordningsvakter (alltså sånna utrustade med batong, vinröda jackor och guldbrickor) vid spärrarna vid Thorildsplans tunnelbanestation. De hade bildat en blockad framför spärrarna så att man inte kom ut från perrongen utan att visa färdbevis. Jag hade färdbevis.
Vid den här tiden på dygnet går det av omkring 2 personer per tåg skulle jag tro, och det är tio minuters trafik. Alltså omkring 12 personer på en timme.
Kände SL att det var en så fruktansvärd våg av plankare just på thorildsplan att de måste kalla på hela försvaret? Eller ska de bara stå där och spöa fyllon som ranglar hem efter en helkväll på Dovas Fridhemsplan?

Det är synd om människorna.

Tunnelbaneupplevelse 2: Jag ser folk som tigger i tunnelbanan varje dag. Flera gånger om dagen. Senaste vintern har detta eskalerat. Jag har ingen statistik men jag har en känsla, en stark känsla. Hur kul är det? Det är ju typ det yttersta beviset på att Sverige blir mer och mer åthelvete. Skitland.

Det är synd om människorna.

Cykla hem, köra bil, åka släde

Idag kan jag med med rak rygg och med stolthet i rösten presentera att jag släppt ut åtskilliga mängder Dioxidum carbonis, även kallat CO2 eller Koldioxid eller i folkmun; farliga släpp. Jag har nämligen övningskört. Jag var verkligen briljant. I sommar blir det bilutflykter för hela slanten. Livet på landet liksom. Truck och brudar.
Saker jag inte har dåligt samvete över är till exempel det här:

Det går bättre att vara ensam när man låssas att man inte är det

Sitter och lyssnar på The Crying Light med Antony and the Johnsons, den skiva jag lyssnade absolut mest på i oktober/november 2010. Har inte lyssnat på den sen dess en enda gång tror jag. Gud så vackert.

Jaja. det hade faktiskt inget med saken att göra. Jag har lagat mat idag. Det är tråkigt, hemskt och aningen sorgligt att laga god mat till sig själv. Så jag låtsades att jag lagade mat med ett annat syfte än att jag bra skulle äta upp det senare. Jag skulle lära er att laga mat så att vi sedan kunde äta det tillsammans!
(Konceptet är snott från en annan blogg)

Let´s start!
(alla lösryckta citat är såklart från allas vår raring Per Morberg)

"Min jaktkompis Mats bor bara en halvtimme bort med båt"

Matlagningsdryck är självfallet Coca Cola, en vardag som denna.
Och soundtracket till matlagningssessionen går givetvis att finna här

"Morötter gillar sandig jord. Grovsköljningen gör jag i trädgården"

Potatis, morot, selleri. skala. tärna. koka i bulljong. Lantlig grönsaksbuljong i pulverform förslagsvis.

"Ibland när jag går till hallen för att handla är jag hungrig, och när jag går ut är jag mätt.

Hacka ner purjo, vitlök och gullök. Det ska vara lite grovt. (nästa gång gör vi 5 sorters stuvade lökar a la Pelle-Kock) Släng i det i kastrullen med andra som redan kokat ett tag.

"Ta upp den då! Ta upp den då! Efter flera minuter vände gäddan upp buken ur vattnet. Då förstod vi hur stor den var. Den vägde 16,5 kilo"

En vit fisk och sån här fejkad krabba. Skär i bitar och släng i med resten. Det gör inget att det fortfarande är fryst.

"Det ljuva livet, ett glas fläderblomssaft på verandan"

När det nästan kokat klart, pressa i rikligt med lime och hacka i några tomater. Salta och peppra likt en kvinnas behag.

"Där jag bor har det funnits vildsvin sedan slutet av 70-talet. Men nu har de brett ut sig över stora delar av landet, och snart kommer vi att skjuta mer gris än älg."

För att den äckliga färgen som nu blivit ska försvinna kan man ha i det sista av mjölken man har hemma. (som tur är har jag köpt ny så det blir oboy imorgon också)

"Jag är lite kinkig med fisklukt. Den brukar sitta i länge om man rensar fisken utan plasthandskar"

Grattis! Det är klart. Det ser inte mycket ut för världen, nej det ser faktiskt riktigt äckligt ut. Men det var asgott. Det var limigt, vårfräscht, och vardagslyxigt. Kalla det att unna sig. öh



ps. för att knyta an till början, jag gråter, allvarligt. så jävla fin skiva.

Tävling! Fint pris!

Jag har läst många bloggar. En vanlig trend jag har upptäckt är att alla har tävlingar, speciellt UngMamma-bloggar och mode-bloggar. Dock har jag varken fina kläder eller ett barn, men en tävling ska jag ha.

Under en blöt kväll på Babasonic (där det brukar se ut såhär) fick jag ett halsband av en gammal fritidsledare. Jag tänker inte lotta ut det.
DÄREMOT tänker jag sätta in en bild i den eftersom det är en medaljong.

Tävlingen går ut på att nominera personer, könsorgan eller djur som jag borde ha i medaljongen. Flest nomineringar eller den jag tycker är bäst vinner. Tävlingen tar slut när förslagen börjar dö ut.

Jag förväntar mig att det kommer rasa in kommentarer.

Toaletten. Människan som förnekar sig själv

Här kommer ett inlägg som nog inte kommer tillföra världen mycket gott, men vafan.

Människor går längre och längre ifrån det "naturliga". Vi lever i bostäder som inte påverkas av klimatet utanför. Vi går i kläder vars material inte går att hitta naturligt någonstans på jorden. Vi äter mat som har så dålig verklighetsuppfattning att den själv inte ens kommer ihåg vad den består av.

Deoderat, shampoo, dusch cremé, hårspray, och tandkräm gör så att alla lukter försvinner. En stor del av alla människor skär av det mesta av sin kroppsbehåring för att ännu mer likna en platsfigur, en luktfri docka. Smink, vax och rakhyvlar, hårborstar.
Med sköljmedel, tvättmedel och såpa luktar våra kläder kemikalier och vanvett.

Vi har gått så lång att det är svårt att urskilja att vi fortfarande är varelser av kött och blod, som hela tiden producerar illaluktande gaser och fräna dofter.

Men det är så lätt att spräcka den här fasaden av perfektion. Låt mig presentera, Badrummet!

Vitt kakel, dämpad belysning med hjälp av spotlights, levande ljus, blommor, en mysig tavla, kliniskt rent, vitt, vitt, vitt. Så himla jävla fräscht. Allt detta, enbart för att dölja detta faktum att vi faktiskt sitter och skiter där inne. Det går inte att komma ifrån. Det går inte att tvätta bort. Det måste göras.
Det ser äckligt ut, luktar äckligt och smakar antagligen väldigt illa också. Och det är oftast inte najs.
Det slabbar, det är jobbigt osv. osv.

Ungefär det här har jag tänkt på varje gång jag suttit på dass de senaste månaderna faktiskt. Varje gång. Det börjar bli tröttsamt. Ibland blir jag full i skatt. Ibland blir jag deppig över att människor är så fruktansvärt falska och patetiska.


Nu ska jag sova. Puss

(tillagt i efterhand: Som de flesta idéer lät den här mycket bättre i huvudet)

De tre välklädda männen

Igår kväll var jag på besök hos mina föräldrar i Enskede gård. För er som inte varit där så är det ett villaområde beläget strax söder om Stockholms innerstad. Det är bebott av rika, senfleragenerationertillbaka, svenskar som (har jag fått för mig) i ganska stor utsträckning röstar på Socialdemokraterna och då och då går på bankett med Håkan Juholt. Men där bor också vissa försupna fd. ministrar från Moderaterna, samt en känd bluesmusiker med MS.

Vid Linde tvärbanestation gick det också på tre unga, vältaliga och mycketmycke välklädda män, kanske 20 år gamla. Andra 20 åringar som jag känner, brukar prata om ämnen som:
Knark, musik, kommunism, Marx, kukstorlekar, Metal, punk, arbetsplatspolitik, sex, livets meningslöshet och film.
Dom här tre männen iklädda scarf, kavaj, mycket vax och rena byxor talade om:

Hängmörat kött
De frågade sig existentiella frågor som: Hur går den exakta processen till då köttet blir hängmörat? Är det bättre? Får korna äta mjöl?

Jag kände plötsligt en inre oro, hade jag kunnat bli sådär? Varför blev jag inte det? Varför har inte jag en aning om vad hängmörat är? Är det mig eller dom det är fel på? Vad är meningen med livet? Vart är världen påväg?

Sen tog jag upp min bok av Kurt Vonegut och log lite för mig själv. För jag insåg att de här tre välklädda männen aldrig ens hört ordet arbetsplatspolitik.

April April

Där fick ni allt en jävla känga, såklart det här inte är någon deppblogg! Det är ju en happy-camper blogg! Bara för att det är första april, jag fyller år om 22 dagar, det är påsk som 20 så köpte jag de här goa och glada byxorna idag. Be Happy!