I morse när jag drunknade i skam och lycka

För två veckor sedan försvann min plånbok. Den innehöll allt från pengar, till legg, till passerkort, till bibliotekskort på Stockholms bibliotek, till busskort.
Jag har varit lite slö och levt på mycket lite pengar, samtidigt som jag lånat ganska friskt av andra utarmade fattiglappar.

I morse åkte jag spårvagn. Icke observant som jag är såg jag inte när kontrollanten steg på. Icke observant som jag är så var det inte heller den första gången, bara några dagar tidigare satte jag in 1200:- kronor på Västtrafiks konto. I princip kände jag i detta ögonblick att livet var slut.

Jag började "leta" i min ryggsäck efter ett busskort jag låtsades fanns. Jag letade och letade samtidigt som jag försökte dölja hur röd jag var i ansiktet och hur mycket mina händer darrade.
Efter ett letande som kändes som en evighet hittade jag "min stulna plånbok". En sådan fruktansvärd skam sköljde över mig att jag nästan började gråta på fläcken. Så jag gav kontrollanten kortet som jag trodde hade gått ut för en vecka sen. Och det funkade tydligen för sen gick den och jag gick av.

Även fast jag känner mig som världens mest oansvariga och slarviga människa är jag ändå lite nöjd.