Gör livet levande - Ha en affär
Det klatchiga sloganen kan ju ingen ha missat på alla reklamskyltar (och de som varit totalt isolerade, fredagens Metro). Den tillhör så klart den, tänkte jag kritikerrosade? NEJ! Jag menar så klart dejting-sighten hela Sverige RASAT över, Victoria Milan. Först spontant tänkte jag:
Meh, shit, najs, nu börjar äntligen hetero-mono-självförintelse-förhållanden att suddas ut och folk börjar släppa loss lite. Sen insåg jag att jag inte alls var en sån sida, utan en sida där man i smyg ska träffa nån, ligga och sen gå tillbaka till sin fru igen. (för det är mest män som är medlemmar).
När man läser (i typ metro) varför folk är med svarar de: "Jag vill vara lite polly, en person räcker inte för mig."
O ja bah: Men hallå!? Är inte det här ett till bevis på att monogami inte är naturligt?
Dom bah: Öh jo, men vi vill inte förlora våran heterosexuella-mono-makt över våra kvinnor.
Ligga med flera ska vara något endast tillåtet för män, och eventuellt användas som utpressningsmetod så att deras frugor ska hålla sig i topptrim så länge som möjligt. Att alla ska göra det, på alla parters villkor, att alla parter kan må bra av det, nej det ska vara socialt accepterat.
Nu vill Adam ha tillbaka sin dator, antingen skriver jag klart det här sen, eller så får ni se det som slut. Jag fick fram det jag ville. Kramiz
måndag 21 mars 2011
lördag 19 mars 2011
Anna Tipsar #2
Tips 1.
Lyssnar på det här fan.
Och kolla på den här samtidigt gärna:
Tips 2.
Ulver - Bergtatt Ind I Fjeldkamrene
Samtidigt som:
Hitta fler artister som S.M.I.S.K på Myspace Music
Lyssnar på det här fan.
Och kolla på den här samtidigt gärna:
Tips 2.
Ulver - Bergtatt Ind I Fjeldkamrene
Samtidigt som:
Rave
Första gången jag såg Fucking Åmål var jag nog sju eller åtta. Då hade jag inte den blekaste om vad revj var för nått, men eftersom Elin tyckte det var hett så måste det ju vara coolt. Den var väl också du runt -98 som hela grejen i princip dog.
Men den senaste månaden har det slumpat sig så att jag varit på två stycken rave. Det första var en blandning mellan ett utflippat rave och en konstinstallation. Skaparna hette Mom and Jerry och kom från Norge.
Det var väldigt färgglatt, färgkladd på alla väggar. Budskapet var: ta droger, ha analsex, du är meningslös, livet är meningslöst, ta mer droger, dö hög och snart.
Det var asfreakish. Man kom in i en sinnesstämning som var en blandning mellan total-fest-pepp och en monoton tomhet. Man tänkte: Ja, jag borde ta dödsknark, jag borde nog expandera mitt anus lite mer.
Publiken på detta event var typiska hippa fashion stockholmare iklädda svart.
Igår var jag på ett till rave. I en lagerlokal i närbelägen söderförort (skogskyrkogården) hade några nostalgiska 35 åringar anordnat ett partaj som hette "AGE OF LOVE 5 - A TRIBUTE TO RAVE". Jag tänkte, ja lökigare kan det nog inte bli. Vid ettsnåret anlände jag och mitt sällskap alltså dit, jag med förväntningar om droger och sex i röven. Det var inte alls det som väntade.
Det var svarta draperier på alla väggar, visst de hade coola dyra lasrar. Men det var för clean, för lyxigt och total avsaknad av dekadens. Och publiken?! Men risk för att låta som en otrevlig stockholmare (tyvärr är jag det) så måste jag säga: det var som att ha kommit ut på landet. 85% av besökarna var rakade män som såg ut att ha gått fordon i typ Norrköping. Jag vet inte hur många hundra det var i lokalen men inte ens ett uns av glädje eller kärlek befann sig i lokalen. Jag blev attackerad av en kort men kraftig man som ville skalla mig och så höll det på. Redan vid tre kände vi att vi gjort vårt för kvällen och gittade.
Detta är alltså mina erfarenheter av detta fenomen. Jag hade önskat att jag fått uppleva tiden när man stod i en gymnastiklokal iklädd champion-tröja och avklippta adidasbyxor.
Men slutsatsen blir ändock denna:
Jag är en hemmakille. Jag gillar att se på film, sitta och lyssna på musik, konversera och diskutera, rita, sjunga och visst, gärna alltsammans under alkoholens påverkan. Men att gå ut på lokal, behöva socialisera sig med främlingar (som i 9/10 av fallen suger) och eventuellt råka i kläm, det kan jag för det mesta vara utan.
Men den senaste månaden har det slumpat sig så att jag varit på två stycken rave. Det första var en blandning mellan ett utflippat rave och en konstinstallation. Skaparna hette Mom and Jerry och kom från Norge.
Det var väldigt färgglatt, färgkladd på alla väggar. Budskapet var: ta droger, ha analsex, du är meningslös, livet är meningslöst, ta mer droger, dö hög och snart.
Det var asfreakish. Man kom in i en sinnesstämning som var en blandning mellan total-fest-pepp och en monoton tomhet. Man tänkte: Ja, jag borde ta dödsknark, jag borde nog expandera mitt anus lite mer.
Publiken på detta event var typiska hippa fashion stockholmare iklädda svart.
Igår var jag på ett till rave. I en lagerlokal i närbelägen söderförort (skogskyrkogården) hade några nostalgiska 35 åringar anordnat ett partaj som hette "AGE OF LOVE 5 - A TRIBUTE TO RAVE". Jag tänkte, ja lökigare kan det nog inte bli. Vid ettsnåret anlände jag och mitt sällskap alltså dit, jag med förväntningar om droger och sex i röven. Det var inte alls det som väntade.
Det var svarta draperier på alla väggar, visst de hade coola dyra lasrar. Men det var för clean, för lyxigt och total avsaknad av dekadens. Och publiken?! Men risk för att låta som en otrevlig stockholmare (tyvärr är jag det) så måste jag säga: det var som att ha kommit ut på landet. 85% av besökarna var rakade män som såg ut att ha gått fordon i typ Norrköping. Jag vet inte hur många hundra det var i lokalen men inte ens ett uns av glädje eller kärlek befann sig i lokalen. Jag blev attackerad av en kort men kraftig man som ville skalla mig och så höll det på. Redan vid tre kände vi att vi gjort vårt för kvällen och gittade.
Detta är alltså mina erfarenheter av detta fenomen. Jag hade önskat att jag fått uppleva tiden när man stod i en gymnastiklokal iklädd champion-tröja och avklippta adidasbyxor.
Men slutsatsen blir ändock denna:
Jag är en hemmakille. Jag gillar att se på film, sitta och lyssna på musik, konversera och diskutera, rita, sjunga och visst, gärna alltsammans under alkoholens påverkan. Men att gå ut på lokal, behöva socialisera sig med främlingar (som i 9/10 av fallen suger) och eventuellt råka i kläm, det kan jag för det mesta vara utan.
fredag 18 mars 2011
Anna Tipsar #1
Den danska aktrisen, skräddaren och allkonstnären Emma Tønnes har på sin mycket omtyckta tmblr lagt upp en serie där jag och mitt hem flertalet gånger faktiskt figurerar. Jag känner mig mycket stolt och rörd faktiskt.
(håll koll på denna blogg för att få veta fortsättningen)
PS! (jag älskar att skriva ps,) Alla ni läsare jag har som inte bor i Stockholm, utan bl.a. Indonesien, Norge, Tyskland och Frankrike, och några obskyra svenska orter jag inte vet var de ligger (typ Lund). Till ER vill jag säga: HELVETE VAD DET SNÖAR HÄR! DS!
(håll koll på denna blogg för att få veta fortsättningen)
PS! (jag älskar att skriva ps,) Alla ni läsare jag har som inte bor i Stockholm, utan bl.a. Indonesien, Norge, Tyskland och Frankrike, och några obskyra svenska orter jag inte vet var de ligger (typ Lund). Till ER vill jag säga: HELVETE VAD DET SNÖAR HÄR! DS!
torsdag 17 mars 2011
Lyssnade på "ballad vid minnet av en kamrat", nej, inte med Danne B, utan med punkdravlarna Mögel. Den är förfärlig. Jag fick ont i huvudet. Jag är i full färd med att lära mig den på gitarr (alltså Dan Berglunds version).
Ja, jag vet att jag snart är 20. Och att jag är den enda jag vet om som inte kan spela något instrument, till och med Helle kan spela flöjt. Jag har alltid skyllt på att jag är för cool för att spela musik, fast jag egentligen inte velat erkänna att jag hatar att vara dålig på saker. Men nu lever jag i eufori och självförtroende av högsta graden, så jag kör.
(bilden är kanske inte fullt så obefogad som man först tror)
Nu måste jag lyssna på "Hemsläp Blues" med Vit Päls för 4509 gången ikväll för att komma i stämning igen.
Jag är inte kär inte kär igen, men jag är glad igen. Sen den där kvällen, jag följde med dig hem.
Jag rekommenderar alla att ladda ner den genast!
Ja, jag vet att jag snart är 20. Och att jag är den enda jag vet om som inte kan spela något instrument, till och med Helle kan spela flöjt. Jag har alltid skyllt på att jag är för cool för att spela musik, fast jag egentligen inte velat erkänna att jag hatar att vara dålig på saker. Men nu lever jag i eufori och självförtroende av högsta graden, så jag kör.
(bilden är kanske inte fullt så obefogad som man först tror)
Nu måste jag lyssna på "Hemsläp Blues" med Vit Päls för 4509 gången ikväll för att komma i stämning igen.
Jag är inte kär inte kär igen, men jag är glad igen. Sen den där kvällen, jag följde med dig hem.
Jag rekommenderar alla att ladda ner den genast!
Ett nytt nummer finns!
Nummer två av den eminenta vardags och livsstilsblaskan
Jacke B - Ett livsstilsfanzine
har äntligen kommit!
Jag vet att ni har väntat länge. Jag vet att ni har gråtit. Plinga iväg en kommentar om ni är köpsugna, endast 10:- och än så länge finns den bara i 10 ex. Vi har planerat att det lär sälja som smör.
Texter, Serier och teckningar av
Jacob Dixelius
Anna Holmdahl
Helle Lindskog
Man kan även köpa nummer 1 fortfarande, medverkande:
Jacob Dixelius
Anna Holmdahl
Maria Toll
Tora Kirchmeier
Jacke B - Ett livsstilsfanzine
har äntligen kommit!
Jag vet att ni har väntat länge. Jag vet att ni har gråtit. Plinga iväg en kommentar om ni är köpsugna, endast 10:- och än så länge finns den bara i 10 ex. Vi har planerat att det lär sälja som smör.
Texter, Serier och teckningar av
Jacob Dixelius
Anna Holmdahl
Helle Lindskog
Man kan även köpa nummer 1 fortfarande, medverkande:
Jacob Dixelius
Anna Holmdahl
Maria Toll
Tora Kirchmeier
Kobra
Första avsnittet på nya säsongen är äntligen här, som jag har suktat.
Det är något med Kobra som alltid gör mig var innombords. Är det Kristofer? Eller är det för att det är en liten rest av det SVT brukade vara. Innan Hemliga Prinsar och Dansbanan i Täfteå. Public Service. Skattepengar som går åt väntervridna program i 2an och kultur som inte är "veckans föreställning" eller symfoniorkester.
Kultur som inte bara riktar sig till borgare eller gör ens hjärna helt mosig.
Håhåjaja...
Det är något med Kobra som alltid gör mig var innombords. Är det Kristofer? Eller är det för att det är en liten rest av det SVT brukade vara. Innan Hemliga Prinsar och Dansbanan i Täfteå. Public Service. Skattepengar som går åt väntervridna program i 2an och kultur som inte är "veckans föreställning" eller symfoniorkester.
Kultur som inte bara riktar sig till borgare eller gör ens hjärna helt mosig.
Håhåjaja...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)