Rave

Första gången jag såg Fucking Åmål var jag nog sju eller åtta. Då hade jag inte den blekaste om vad revj var för nått, men eftersom Elin tyckte det var hett så måste det ju vara coolt. Den var väl också du runt -98 som hela grejen i princip dog.

Men den senaste månaden har det slumpat sig så att jag varit på två stycken rave. Det första var en blandning mellan ett utflippat rave och en konstinstallation. Skaparna hette Mom and Jerry och kom från Norge.

Det var väldigt färgglatt, färgkladd på alla väggar. Budskapet var: ta droger, ha analsex, du är meningslös, livet är meningslöst, ta mer droger, dö hög och snart.
Det var asfreakish. Man kom in i en sinnesstämning som var en blandning mellan total-fest-pepp och en monoton tomhet. Man tänkte: Ja, jag borde ta dödsknark, jag borde nog expandera mitt anus lite mer.
Publiken på detta event var typiska hippa fashion stockholmare iklädda svart.


Igår var jag på ett till rave. I en lagerlokal i närbelägen söderförort (skogskyrkogården) hade några nostalgiska 35 åringar anordnat ett partaj som hette "AGE OF LOVE 5 - A TRIBUTE TO RAVE". Jag tänkte, ja lökigare kan det nog inte bli. Vid ettsnåret anlände jag och mitt sällskap alltså dit, jag med förväntningar om droger och sex i röven. Det var inte alls det som väntade.

Det var svarta draperier på alla väggar, visst de hade coola dyra lasrar. Men det var för clean, för lyxigt och total avsaknad av dekadens. Och publiken?! Men risk för att låta som en otrevlig stockholmare (tyvärr är jag det) så måste jag säga: det var som att ha kommit ut på landet. 85% av besökarna var rakade män som såg ut att ha gått fordon i typ Norrköping. Jag vet inte hur många hundra det var i lokalen men inte ens ett uns av glädje eller kärlek befann sig i lokalen. Jag blev attackerad av en kort men kraftig man som ville skalla mig och så höll det på. Redan vid tre kände vi att vi gjort vårt för kvällen och gittade.

Detta är alltså mina erfarenheter av detta fenomen. Jag hade önskat att jag fått uppleva tiden när man stod i en gymnastiklokal iklädd champion-tröja och avklippta adidasbyxor.



Men slutsatsen blir ändock denna:
Jag är en hemmakille. Jag gillar att se på film, sitta och lyssna på musik, konversera och diskutera, rita, sjunga och visst, gärna alltsammans under alkoholens påverkan. Men att gå ut på lokal, behöva socialisera sig med främlingar (som i 9/10 av fallen suger) och eventuellt råka i kläm, det kan jag för det mesta vara utan.