Lyssnade på "ballad vid minnet av en kamrat", nej, inte med Danne B, utan med punkdravlarna Mögel. Den är förfärlig. Jag fick ont i huvudet. Jag är i full färd med att lära mig den på gitarr (alltså Dan Berglunds version).

Ja, jag vet att jag snart är 20. Och att jag är den enda jag vet om som inte kan spela något instrument, till och med Helle kan spela flöjt. Jag har alltid skyllt på att jag är för cool för att spela musik, fast jag egentligen inte velat erkänna att jag hatar att vara dålig på saker. Men nu lever jag i eufori och självförtroende av högsta graden, så jag kör.



(bilden är kanske inte fullt så obefogad som man först tror)



Nu måste jag lyssna på "Hemsläp Blues" med Vit Päls för 4509 gången ikväll för att komma i stämning igen.


Jag är inte kär inte kär igen, men jag är glad igen. Sen den där kvällen, jag följde med dig hem.

Jag rekommenderar alla att ladda ner den genast!