Toaletten. Människan som förnekar sig själv

Här kommer ett inlägg som nog inte kommer tillföra världen mycket gott, men vafan.

Människor går längre och längre ifrån det "naturliga". Vi lever i bostäder som inte påverkas av klimatet utanför. Vi går i kläder vars material inte går att hitta naturligt någonstans på jorden. Vi äter mat som har så dålig verklighetsuppfattning att den själv inte ens kommer ihåg vad den består av.

Deoderat, shampoo, dusch cremé, hårspray, och tandkräm gör så att alla lukter försvinner. En stor del av alla människor skär av det mesta av sin kroppsbehåring för att ännu mer likna en platsfigur, en luktfri docka. Smink, vax och rakhyvlar, hårborstar.
Med sköljmedel, tvättmedel och såpa luktar våra kläder kemikalier och vanvett.

Vi har gått så lång att det är svårt att urskilja att vi fortfarande är varelser av kött och blod, som hela tiden producerar illaluktande gaser och fräna dofter.

Men det är så lätt att spräcka den här fasaden av perfektion. Låt mig presentera, Badrummet!

Vitt kakel, dämpad belysning med hjälp av spotlights, levande ljus, blommor, en mysig tavla, kliniskt rent, vitt, vitt, vitt. Så himla jävla fräscht. Allt detta, enbart för att dölja detta faktum att vi faktiskt sitter och skiter där inne. Det går inte att komma ifrån. Det går inte att tvätta bort. Det måste göras.
Det ser äckligt ut, luktar äckligt och smakar antagligen väldigt illa också. Och det är oftast inte najs.
Det slabbar, det är jobbigt osv. osv.

Ungefär det här har jag tänkt på varje gång jag suttit på dass de senaste månaderna faktiskt. Varje gång. Det börjar bli tröttsamt. Ibland blir jag full i skatt. Ibland blir jag deppig över att människor är så fruktansvärt falska och patetiska.


Nu ska jag sova. Puss

(tillagt i efterhand: Som de flesta idéer lät den här mycket bättre i huvudet)