Sedan Charlotte (Nilsson) Perelli vann Eurovishion Songcontest 1999 i Israel har jag varit mer eller mindre fast i Melodifestivalen fenomenet. En gång om året så har jag lagt punken åt sidan för att dregla över popdängor och raffiga glitterkläder. MEN! För sex veckor sedan när Melodifestivalen drog igång för femtioförsta gången stod jag mitt i en livskris. Jag sket i det helt enkelt.
Sen dess har jag aktivt arbetat för att inte höra en enda låt, inte läsa en enda artikel, inte se ett enda youtubeklipp. Det har gått väldigt bra. Enda problemet har varit på jobbet när jag behövt ljuga för tanterna när de frågar "vilken bit jag håller på" (för att vi ska kunna ha ett samtal de kan identifiera sig med överhuvudtaget).
Men så idag. När allt jippo är över, och jag trotts allt fått reda på vem som vann, tyckte jag att jag kunde unna mig att ligga och mystitta på vinnarbidraget såhär en söndags förmiddag. Alltså Eric Saade, med låten "Popular"
Refrängen går:
I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
My body wants you girl
My body wants you girl
I'll get you when I'm popular
Det här är till och med mer efterblivet än hans förra låt, Manboy, som alla Sveriges dagisbarn fortfarande verkar ha en total hang up på.
Jag sitter för mig själv och blir upprörd och tänker medelålders tankar i stil med:
"Vad skickar det här för signaler till barnen?" eller "Vart är världen egentligen påväg?"
Men, jag måste erkänna, Eric Saade är faktiskt ganska cute, på ett fruktansvärt sötsliskigt och barnsligt sätt, fick jag chansen skulle jag kanske inte banga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar