Idag när jag gick till Matpressen så mötte jag Telia-Pojken. Jag blev såklart väldigt glad men samtidigt inte så överraskad, eftersom han bor och går i skola precis bredvid (vi ses alltså ofta). Den lilla brat-telia-pojken rökte och gick hand i hand med en liten späd högstadieflicka.
Även fast man som Stockholmare ser mer eller mindre "kända" människor dagligen så blir jag alltid alldeles pirrig och fnissig. Det är löjligt. Alla andra i min närhet verkar helt ointresserade, i flera av fallen känner de inte ens igen personen som jag anser vara känd. Då kanske man inte egentligen är känd. Kanske någon tycker jag är känd. Jag har ju figurerat ganska mycket i media. Till exempel aftonbladet, expressen, metro, mitt i söderort och nån sosseblaska 1991.
jag var med på framsidan av DN kultur en gång, känner att det slår hårdast.
SvaraRadera